Jag läste igenom det jag skrev tidigare idag (igår tydligen, har inte lärt mig skillnaden på ”Spara” och ”Publicera” än..). Jag måste varit olämpligt lugn och sansad imorse när det skrevs.Nu blev jag mest förbannad på vad jag själv tänkt, skrivit och råkat ut för. Det jag nästan känner mig mest förorättad av, detta kommer säkert uppröra en och annan folkpartist, är att gamla poster i ens belastningsregister ens är relevanta . Jag har jobbat 7 månader utan nämnvärd anmärkning, jag har t.om tvingats jobba en dag med den chef som är högst ansvarig för min uppsägning (personalchefen gjorde sin årliga arbeta-på-golvet-dag på vår avdelning). Ingen har hittills antytt att jag skulle vara kriminellt belastad, ingen har misstänkt något, ingen har ens tagit upp det även om jag varit lite väl frispråkig om saker och ting ibland. Min kriminella karaktär har onekligen undgått samtliga på företaget. 4 rader på ett papper ändrade direkt på det och helt plötsligt kunde man inte ha kvar mig inom företaget en enda dag till. Det hade nästan känts rationellt om de i all moralpanik polisanmält mig för någonting som hypotetiskt kunde hänt under min anställning, de har ju trots allt haft en brottsling mitt bland sig!
De flesta som kilat över på andra sidan lagen vet att man kommer undan med väldigt mycket sålänge man inte satsar på det allra grövsta. Hade jag bara lyckats undvika de simpla tillfällen då det gått dåligt hade ingen nånsin vetat, misstänkt eller gissat. Men ett stycke papper, en 2 år gammal dom, och en jävligt stel företagsprincip gör mig omöjlig att ha kvar.
Om deras omdöme brister eller om jag bara är bra på att dölja utvalda delar av mig själv vet jag inte, men oavsett vilket var jag bara duglig att ha anställd sålänge de inget visste. Fakta är fakta och ingenting annat spelar roll. Man är stämplad och omöjlig. Frågan är nu vad som finns i jobbväg för oss bokfört kriminella. Alla ska jobba, man ska ta vilket skitjobb som helst, ”nu är det slut med bidragspolitiken” osv., men för oss som inte får behålla jobben? Är vi de hopplösa fallen som samhället slugt nog ska förverka med svältens politik? Är vi de ohjälpbara, the nobodys, de som inte räknas in i samhällsbilden? I all denna härliga borgerliga logik är det nog lika bra att alla nångång dömda får indragen rösträtt och reducerat socialbidrag. Let’s speed things up!
Om gamla och banala domar kan dömma ut en individ helt, tro då fan aldrig att brotten kommer minska. En gång brottsling alltid brottsling? Jag har ärligt talat inget att förlora om listan på domar utökas framöver, jag får ändå stå ut med stämpeln.
Slutklämmen blir, håll i er och läs noga nu borgaras, att jag tills nyss ”etablerat mig på arbetsmarknaden” men därefter hamnat i ett ”utanförskap” och blivit av med jobbet….
…!
Kvällens låt: Nationalteatern – Alla är rädda för spöket
_________________________________________________________
Jag ska försöka skärpa till mitt bloggande, nu senast har det blivit en del text jag inte är helt nöjd med, men som ändå kännts rätt ärlig och spontan och därmed fått vara kvar.
