I måndags var det dags att ge sig ut och vara produktiv igen då. Hade en viss panikkänsla helgen igenom då det verkligen kändes som sista helgen på länge man faktiskt skulle ha ork att leva. Gick sådär, fanns tydligen väldigt lite intresse av att umgås bland polarna. Nåja…. vad är väl en bal på slottet?
5:05 på måndag morgon ringer mobilen, jag sover 10 minuter till tills det ringer igen, går upp, äter en banan och sliter på mig kläderna jag fick att ha på jobbet. Knallar runt lite nervöst i lägenheten och inser att det är bäst att gå. Jag får lov att gå en lång väg till en station på andra tunnelbanelinjen för att underlätta resan något och detta gör jag dumt nog i skyddsskor. Resan går sedan relativt bra, jag hade pluggat in precis vart jag skulle så det flöt på bra. Väl utanför stängslet inser jag att det står en dörr med kod och grejer ivägen, jag passar på att ringa numret jag fick och förklarar mitt ärende. Stor förvirring, men jag fick en vägbeskrivning och smiter helt enkelt igenom bilgrinden brevid istället. Hittar in på kontoret och ingen, verkligen ingen, är med på noterna. Jag hade kunnat hitta på att jag jobbade där och ingen hade reagerat. Egentligen skulle en person från bemanningsföretaget jag anställdes av hängt med men han lyckades förstås få förhinder och personen jag fått som kontaktperson var ledig (nån annan svarade på hans nummer). Jag ägnade mig att stå still och ovetande i drygt en timme innan nån gav mig lite papper att läsa igenomoch sen ut på lagret. Det som fram tills då hade kallats ”utbildning i en vecka” blev typ ”ja, alltså. kolla här *visar lite* nu kan du ju försöka själv”. Utbildning på en halvtimme och sen ”gör så gott du kan” resten av dan. Lysande! Nåja, det var ganska skoj och var inte så svårt. Dagen gick hyggligt fort och eftersom ingen sa till insåg jag inte att skiftet var slut förrän jag märkte att jag inte kände igen en enda person i lokalen längre. Fick förstås gå och fråga nya lika förvirrade arbetsledare vad som händer nu, hur jag loggar ur datorn och hur tidsrapportering sköts. Vettefan om det blev rätt, jag drog ganska fort därifrån.
Imorgon är förhoppningsvis rätt person på plats och då ska saker och ting redas ut. Verkar inte vara nån vidare koll överhuvudtaget faktiskt. Vore ju bra att få lite anvisningar, typ ett schema, över när man ska jobba också…
Värst just nu är att jag borde gått och lagt mig för 4 timmar sen. I brist på bil måste man utföra en rad kluriga manövrar för att ta sig ut i obygden till 06:00. Det går visserligen en buss nära ifrån mig rakt ut till rätt station, men den börjar gå 20 minuter för sent, så 20 minuters promenad till nattbuss1 för resa till anslutande nattbuss2 ser ut som enda alternativet i nuläget. Ev. finns ett pendelalternativ som funkar om jag bara fixar min cykel, men det blir nästan ännu krångligare. Kommer knappast hålla i längden, bil känns som enda långsiktiga alternativet om man nu skulle få något mer bestående jobb där. Jag hatar verkligen arbetslivet.
